Hade inga bra uppslag om vad jag skulle skriva om idag. Så ”trillade poletten ner”, jag kan lägga in historien som jag fick första pris för på en annan sida, så håll tillgodo gott folk.
Här kommer mitt ”bidrag till tävlingen”
Trevligt MC. Minne
Hade länge gått och funderat på om jag skulle orka köra ”Bumsen” nån mer gång. Jag hade ju tappat från 60kg. till 46kg. Är 1.60 lång och ”Bumsen” väger 240 fulltankad. Hade misslyckats med att dra upp den på centralstödet själv.
Så på långfredan drog jag på skinnstället, som var något för stort, ner till garaget, baklänges med ”skrotet” (tack BMW för handtaget på vänster sida), och inga problem att rulla ut den. Startade upp, på med hjälm och solbrillor, upp på sadeln och iväg. Det kändes bra direkt på väg genom samhället. Fick den känslan ”idag stämmer allt”! Svängde in på macken för bensin påfyllning och luftkontroll.
Så iväg. Gjorde når provbromsningar, för att få in känslan, för tyngdpunkten. Kändes ok. Så jag beslöt ta en bra runda. En lyckokänsla började bubbla inom mej, det blir kanske en säsong till!
Tog vägar som jag brukar ha som ”inkörningsvägar” på våren. Ett par dubbelkurvor satt direkt, brukar va kluriga vid premiärturen. Letade upp fler kurvpartier, allt stämde. Njöt av att det gick så bra. Det hör till saken att premiärturen inte brukar va så där hundra, brukar bli ett par missar här och där.
När all flöt på som det gjorde, fick jag för mej att testa ett avsnitt, där det finns en kurva jag aldrig fixat direkt på våren. Så iväg på den sträckan, allt flöt på, hastigheten var ++moms och jag var ett med cykeln, Kurvan närmade sig, gjorde inget speciellt, mer än att jag vid ingången ”lånade” lite av vänster väghalva, en halvmeter kanske. Känslan när jag gav fullt ut kurvan, la femman, och kände att jag hade kontroll på ”skiten”, lär jag aldrig glömma!! Tårarna vällde upp i ren och skär glädje. Jag hade gjort nåt som jag aldrig lyckats med under 30 års vårtest.
Beslöt mej för att inte bli övermodig, så jag drog hem, satte in ”Bumsen” och satte mej själv på en pall, fällde lite fler glädjetårar, i vetskap att jag fixar en säsong till.
Sen dess har det blivit åtta träffar, kanske inte så många mil, men från att i oktober 2006 fått besked ”Du har cancer och den går ej att operera”, kan jag nog säja att alla turer har vatt bra, men den första tar första priset.
Asterix
Sponsorjägare med cancer o glatt humör för
www.drivkraftenschopper.se
Ja, med denna berättelse vann jag ett par handskar och en Buff. Blir kanske fler såna här berättelser vad det lider.
Ha de bra !
Asterix
Senaste kommentarer